2 veckor gammal

Hej!

Idag blir vår älskade Leon 2 veckor gammal. Han ser redan ut att ha vuxit mycket, vilket han uppenbarligen har eftersom barnmorskan Nell var här idag och vägde honom - han har gått upp från 3 till 3.4 kilo på bara 7 dagar! Hon sa att det 'normala' var 200 gram i veckan men att det bara var ett bra tecken att han gått upp hela 400 gram. Lilla tjockisen :-)

Han är helt underbar på dagarna men har varit en liten djävul de senaste kvällarna från 9 på kvällen till midnatt. Nell sa att det är vanligt och beror antagligen på att han går igenom en ordentlig tillväxtperiod just nu, det ska visst vara lite bättre efter 6 veckors ålder.

Badar badkar med pappa! Leon älskar att vara i vattnet. Han började kissa mitt i badet, tack o lov inte mer än så :-) Nu har jag fått klartecken att bada också eftersom snittet läkt bra!

Mamma & bebis mys :-)

Provade bärsele igår för första gången! 

Myspys för Leon och skönt för hans mamma att ha armarna fria :-) 

I dag har vi bokat in en bygginspektion på ett hus vi jättegärna vill köpa. Om rapporten ser bra ut så går vi på auktion den 6e april. Gillar verkligen huset, så vi hoppas att turen är på vår sida den här gången!

Annars håller jag på att anpassa mig efter livet här hemma med bebis, har haft lite kompisar över förra veckan och hoppas att min svenska vän Alice kommer förbi imorgon. Har även jobbat några timmar med det går rätt segt. Mitt snitt läker så himla fint så jag ska våga mig ut själv med barnvagnen idag tänkte jag, känner inte att jag behöver vänta de 6 veckor som rekommenderas. Skönt att komma ut och få lite luft! Annars åker vi alltid iväg en sväng med Leon och Ziggy på eftermiddagarna när Anders kommer hem från jobbet.

Kram på er!

Navel och bajsbazooka

Tack för kommentarerna till förra inlägget! Jag tycker förresten att Leon är lik Anders på de tre sista bilderna i inlägget, vad tycker ni Torbjörn och Lena? Blir spännande att se hur han förändras med tiden :-)

Tänk vad lågt man sätter ribban för sitt eget barn förresten, jag är så stolt över att Leon kan bajsa :-D Anders kallar honom bajsbazookan efter en del incidenter vi haft (note to self - ha inte vita kläder när du byter blöja och lyft för tusan inte på bebisens ben när blöjan är av!). Det knäcker inte Anders kollegas incident däremot, han berättade att han böjde sig fram mitt i skottlinjen och fick hela huvudet nedbajsat :-D

Idag lossnade förresten navelsträngen! Det var iofs lite äckligt eftersom Leon låg på mage på mig i bara blöja i sängen när jag märkte att stumpen var borta, så jag fick leta efter den under täcket :-P (på anders sida av sängen, shhhh säg inget till Anders)

En liten navel :-) Hans näsa ser alltid så rolig ut på bild förresten, uppåt och superknubbig, den ser inte alls ut så i verkligheten! Vet inte varför det blir så på foto. Mammas lilla ängel.

Vår lilla groda älskar att ligga just som en groda på mamma eller pappa. Myspys! 

Hej!

Har ju inte uppdaterat sedan vi blev föräldrar till den finaste lilla killen i stan :-) I natt blev vår Leon 1 vecka! Idag är även min och Leons första dag ensamma hemma och det har gått toppen. Jag har hunnit jobba och städa lite och så har vi har gosat såklart. Han är en jättefin liten bebis, vaknar 2-3 gånger på natten, äter bra och är sååå gullig :-) 

För er som är intresserade kommer nu en förlossningsberättelse i stora drag:

Vi skrevs in på sjukhuset 7:30 förra måndagen, jag fick igångsättande gel kl 8:30, värkarna började vid 13:00. Värkarna var väldigt smärtsamma men hanterbara med lustgas och jag fick vid ett tillfälle ta en varmdusch vilket var extremt skönt mot smärtan. Anders höll mig hela tiden i handen och gav mig vatten och peppade. Värkarna började plötsligt plana ut så jag fick ett värkstimulerande dropp så inte allt skulle stanna av. Plötsligt såg man på monitorn att bebisens puls sjönk från 145 till 40 på bara några sekunder varje gång jag hade en värk så personalen sprang runt och rådgjorde med olika personer. De satte en elektrod på bebisens huvud och stängde av droppet för att lugna bebisen och kroppen. Då vägrade kroppen öppna sig mer än 6 cm och värkarna blev outhärdliga så jag fick epidural. Överläkaren kom in och sa att något verkar vara fel med bebisens navelsträng. Han sa inte vad det kunde vara utan sa just bara att 'något är fel' vilket var fruktansvärt jobbigt att höra. De behövde ta ut bebisen på en gång så vi rusades in till operation för akut snitt. Jag var redan helt slut efter att ha varit vaken i två dygn och efter många timmar med kraftiga värkar. Jag var ju även full av olika starka mediciner så allt kändes jättekonstigt. Jag rullades in i salen där 8 personer i vita rockar tog emot oss. Jag låg ju ner hela tiden och såg bara upp i taket och alla lampor och ansikten som tittade ner på mig. Jag kunde inte se Anders först och tårarna rann, det var fruktansvärt obehagligt och vi visste inte om bebisen skulle leva eller inte och om det skulle vara något fel på honom. Anders fick ta på sig sjukhuskläder och sitta intill mitt huvud och ett skymde sattes upp så jag inte skulle se själva ingreppet. Jag fick skriva under på att jag förstod att operationen riskerar att göra mig förlamad, vilket inte gjorde att det kändes bättre direkt. Epiduralen hade inte tagit så mycket som de ville så de ökade mängden flera gånger tills det kändes som om jag inte hade några ben eller fötter kvar. De förklarade att om jag får ont när de börjar skära i magen så kommer de snabbt söva ner mig, men att annars kommer det kännas som om någon rotar runt i en handväska fast i min mage. Jag började frysa så att hela min kropp skakade så de la en tunn typ aluminiumfilt över mig och drog in en slang som blåste in varmluft, den fick vara kvar under hela operationen. Så började de operera, vi var i salen i över en timme och jag kände hur de drog och drog och rotade i magen. Så plötsligt lyfte de upp honom och han började skrika med sin underbara lilla röst <3 Vilken enorm lättnad! De visade snabbt upp honom och tog honom till andra sidan av rummet där de torkade honom, tog lite tester och Anders klippte navelsträngen. Så fick Anders sitta intill mig med honom i famnen medan jag syddes ihop. Sedan spenderade jag och Leon två dagar på sjukhuset innan vi åkte till Bethlehem birthing centre för två dagers eftervård. Väldigt suddiga dagar men personalen var fantastisk. Hela förlossningen kändes väldigt väldigt obehaglig och mer som ett trauma så det kommer nog ta ett bra tag att bearbeta vad som hände. Anders var i alla fall helt otrolig, han gjorde precis allt han kunde för att jag och Leon skulle ha det så bra som möjligt <3 Utan honom vet jag inte vad jag hade gjort. 

Sista bilden som Anders tog på mig som gravid, på takträdgården på sjukhuset i måndags.

Väntar på att verkställande gel ska sätta igång värkarna

Värkarna är igång i full kraft och jag har fått lustgasen

Första bilden på Leon efter att han plockats ut

Första bilden som togs på oss med vår älskade Leon. Här ligger jag med öppen mage och Anders är både överlycklig och lättad över att äntligen hålla sin son i famnen <3 Älskar den här bilden

 Här har vi precis rullats ut från operationssalen och ät väldigt väldigt väldigt trötta men glada. Jag var nog fortfarande i chock men glad att lilleman var frisk.

Vårt lilla knyte

 Nästa dag på sjukhuset

 Här har vi förflyttats till Bethlehem

 På fredagen åkte vi hem igen, för första gången med vår lilla bebis :-)

Nu är vi inskrivna på sjukhuset sedan några timmar, väntar o hoppas att igångsättningen ska funka någorlunda fort men det kan visst ta fler dagar, vi får se helt enkelt! Ligger mest och funderar på vad vi ska äta för lunch hehe. Kram på er så hörs vi kanske här igen under tiden, eller så hör vi när vi är på 'andra sidan' ;-)

Hej hopp!

Tänkte skriva lite om vad som hände igår eftersom det är lite svårt att hålla alla uppdaterade samtidigt så det är enklare att skriva här. Min vanliga barnmorska är ledig i helgen och en annan, Tanya, tog över ansvaret för mig. Hon gick igenom de symtom jag haft de senaste veckorna och ringde igår mitt på dagen och sa att hon pratat med sjukhuset och att jag måste åka in på en gång då de misstänkte att jag drabbats av HELLP syndrom, den allvarligare varianten av havandeskapsförgiftning. Så Anders fick skynda sig hem från jobbet och så åkte vi till Tauranga hospital där jag lades in. Fick lämna prover och prata med den ena sjuksyrran och läkaren efter den andra. Anders åkte hem vid midnatt och jag sov över. För att göra en lång historia kort - till slut kom de fram till att jag har början på havandeskapsförgiftning snarare än HELLP. Jag fick en så kallad hinnsvepning som förhoppningsvis triggar igång förlossningen, om inte så ska vi åka in på måndag morgon kl 7:30 för medicinsk igångsättning på sjukhuset innan mina värden hinner försämras allt för mycket. Nu är vi alltså hemma igen. Men bebisen mår i nuläget jättebra och jag mår bra som vanligt, förutom att jag är jätteledsen över att allt jag ställt in mig på mentalt i flera månader har ändrats helt i sista sekunden. Jag vet att alla säger att säkerheten är viktigast och det vet jag såklart men för mig som ska gå igenom det här känns det jättejobbigt att det blivit såhär. Jag har forfarande en chans till vattenförlossning på sjukhuset OM jag slipper igångsättning med dropp. Så nu hoppas vi lillkillen tittar ut snart så vi slipper det och åtminstone kan föda i vatten! 

En trött blivande pappa som jobbat hela dagen och satt uppe hos mig till midnatt

En klubbad knubbsäl

Panik

Hej!

Igår kväll blev det väldigt jobbig och stressigt då bebisen knappt rört sig alls under hela dagen eller kvällen. Vid kl 21 åkte vi in till sjukhuset och träffade vår barnmorska som satte en CTG på min mage i ca 40 min. Allt var bra med bebisen som tack o lov började både röra sig och hicka! Hjärtat slog så fint. Barnmorskan sa att de kan bli mer stillsamma dagen innan förlossningen så kanske är det ett tecken på att han kommer snart. Han skrämde oss verkligen igår vår lilla kille. Det verkar inte som att jag riktigt utvecklat havandeskapsförgiftning än så än så länge går allt bra och vi kommer kunna föda på birthing center som det ser ut i nuläget :)

Getting there

Bilbarnstolen är installerad, badbalja och filtar inhandlade och huset städat - nu är vi definitivt redo för lilla bebisen! Om en halvtimme kommer min barnmorska Nell hem till oss för att kolla mitt blodtryck. Hon ska även göra en hinnsvepning för att försöka trigga igång förlossningen då de gärna ser att bebisen kommer ut så snart som möjligt eftersom det verkar vara något fel med mina njurar. De tror inte att bebisen är i fara utan är mer oroade över min hälsa, får hoppas att det funkar så vi slipper medicinsk igångsättning. Håll tummarna <3