Anställningskontrakt och depp

Hej!

I dag är första dagen för Anders på hans nya jobb! Han skrev på kontrakt i morse så nu är det fritt fram att ansöka om nya visum, vad jag förstår. Det är ett permanent jobb med tre månaders provanställning inledningsvis. Väntar med spänning på att höra hur det gått när han kommer hem i eftermiddag.

Ni som hängt med oss här på bloggen och i livet de senaste åren vet att det gått lite upp och ner ibland i våra liv men att vi försöker se allt i ett positiv ljus. Tyvärr har vi gått igenom några ångest- och panikdagar sedan vi flyttade till Nya Zeeland, och några vakna nätter med nästan andnöd för min del. Ibland känns det såklart toppenkul att bo i ett spännande nytt land men ibland känner vi oss bara lost i livet. Här sitter jag helt plötsligt utan något företag, på en buss med jackan på, utan vänner och utan familj. Älskade ju livet i Noosa, i värmen utan kollektivtrafik, med tusen planer som faktiskt gick enkelt att genomföra. Där hade vi vänner och kaféer en minut från lägenheten och levde drömlivet, allt omgavs liksom av ljus och värme. Nu är vi mer isolerade och bilburna. Något som känns extra jobbigt är att det kommer kosta oss så fruktansvärt mycket pengar med ytterligare visumansökningar och agenter för att få stanna, nu när vi redan betalat för flytt mellan två länder, bil och ett helt hushåll. Jag menar, det känns konstigt att investera så fruktansvärt mycket i något som fortfarande är främmande för en. Påminner mig själv om att vi ju var tvungna att lämna Noosa, vi hade faktiskt inget val till slut. Jag tror att jag verkligen behöver lite projekt och företag att gräva ner mig i så att jag inte bara sitter hemma och tänker på dagarna. Vill känna att jag faktiskt är någon här, som jag kände i Noosa.