Lilla Leon

Hej,

Nu har vi bott i huset i 1.5 vecka och vi fullkomligt älskar det. Det är ett fantastiskt hus och vi känner oss hemma på en gång, så himla glada att det blev just det här huset! Nu hoppas vi på sol i helgen så att Anders kan måla klart fasaden.

Annars är det väldigt kämpigt med Leon, han har både kolik och reflux och nu även 'feeding fear'. Varje timme 24 timmar per dygn, 7 dagar i veckan går för mig ut på att minska hans smärta, få i honom den ena medicinen efter den andra och hålla mig själv vid liv. Jag är så slutkörd som människa att jag inte vet vart jag ska ta vägen längre, vissa morgnar sitter vi bara och gråter tillsammans jag och Leon. Han vet att mat betyder smärta så han vägrar ibland äta, då får jag inte i honom någon medicin och då blir smärtan värre. Och när jag väl får i honom medicinen så får han förstoppning av den som biverkning, vilket gör att han får ont i magen och ligger vaken och gråter på natten. Jag har pratat med olika läkare, sjuksyrror, barnmorskor och apotekspersonal och alla säger olika saker och ger olika råd. Nu har det varit såhär kämpigt sedan han föddes för snart 3 mån sedan, med undantag för någon vecka här och där då han varit en ängel. Det är så rörigt allting och jag vet varken ut eller in längre. Önskar att det 'bara' var kolik så det nästan var garanterat att det skulle gå över vid 3 månaders ålder, reflux brukar tydligen inte gå över innan 6 månaders ålder. Jag har snart inget kvar att ge, går på sparlåga. Hämtat ut ytterligare ett nytt preparat imorse som ska motverka förstoppning men det var en kamp att få i honom att äta så jag vet inte hur mycket han fick i sig. På fredag är det dags för ännu ett läkarbesök, då kommer jag ev. be dem klippa hans tungband trots allt.